Plankarta

I den här artikeln kan du läsa om hur man läser plankartan som är en del av kommunplanens markanvändningsdel (kommuneplanens arealdel). Vilka huvudkategorier finns, och hur ser du plankartan i sammanhang med planbestämmelserna (reguleringsbestemmelsene).

Användningsändamål (arealformål)

Plankartan visar vilka områden som ska användas till vad. De olika färgerna markerar olika typer av huvudkategorier för användningen av områdena:

1. Bebyggelse och anläggningar
2. Samhällsanläggningar
3. Grönstruktur/teknisk infrastruktur
4. Försvaret
5. Jordbruk/natur/friluftsområden
6. Användning/skydd av hav/vattendrag

Dessa huvudkategorier kan i sin tur delas in i underändamål. Man kan också se markeringar för vilka områden som är reglerade över och under marknivå, och zoner där det finns restriktioner som har betydelse för vad området kan användas till. Det sistnämnda kallas hänsynszoner (hensynssoner) och säger något om vilka hänsyn som måste tas.

Alla teckenförklaringar finns på vänster sida av kartan. Hittar du flera kartor över samma kartutsnitt beror det på att området är reglerat på marknivå (vertikalnivå 2 – t.ex. vägar, korsningar, gång- och cykelvägar), under marknivå (vertikalnivå 1 – t.ex. tunnlar) och kanske även över marknivå (vertikalnivå 3 – t.ex. broar).

När du ska läsa en plankarta måste du se den i sammanhang med de tillhörande planbestämmelserna. Plankartan är ett juridiskt bindande dokument, vilket innebär att den inte kan ändras utan att gå igenom en ny planprocess.

Planbestämmelserna
Planbestämmelserna är juridiskt bindande och säger något om vilka bestämmelser som gäller för det enskilda området. Exempel på planbestämmelser är exploateringsgrad (utnyttelsesgrad) på tomter, reglering av byggnadshöjder och typ av byggnad. Längs allmän väg och järnväg finns det typiska bestämmelser kopplade till utfarter, byggnadsgränser och gränsvärden för luftföroreningar och buller.