Kommunens planhierarki för markanvändning och byggärenden

Det finns en rad olika planer och regleringar i de olika kommunerna som man måste förhålla sig till som exploatör. Här är en översikt över kommunens planer och i grova drag vad de innehåller

Det finns en rad olika planer man måste förhålla sig till som exploatör. Här är en översikt över planhierarkin i en kommun:

Kommunplan (kommuneplan)

Högst upp i planhierarkin finns kommunplanens samhällsdel och markanvändningsdel (arealdel). Den antas av kommunfullmäktige, och hela eller delar av den revideras normalt vart fjärde år. Markanvändningsdelen visar var framtida exploatering ska ske och under vilka förutsättningar. Markanvändningsdelen består av

• Plankarta som visar huvudändamål och hänsynszoner för användning och skydd av mark- och vattenområden
• Bestämmelser
• Planbeskrivning

Mer information om plankartor hittar du här

Kommundelplan (kommunedelplan)

Vissa kommuner har kommundelplaner. Även den är en övergripande plan, men något mer detaljerad än kommunplanen. Det är den enskilda kommunen som tar fram kommundelplanen.

Detaljplan (reguleringsplan)

Den är mer detaljerad än kommunplanen och kommundelplanen. En detaljplan består av en plankarta med tillhörande bestämmelser.

Man kan ta fram två typer av detaljplaner: områdesreglering (områderegulering) eller detaljreglering (detaljregulering)

Områdesreglering: Om det finns behov av klargöranden inom större områden, om komplexiteten är stor eller om det finns många olika intressen som måste tillgodoses tas det fram områdesplaner. Det är i de allra flesta fall kommunen som tar fram områdesplaner.

Detaljreglering: Denna används för områden med låg komplexitet och mindre områden. Den används även för exploateringsprojekt och är därmed den som exploatörer oftast har mest att göra med (även om övriga planer i hierarkin påverkar handlingsutrymmet i detaljregleringsplanen). Privata aktörers förslagsrätt är knuten till detaljregleringsplaner, och de kan tas fram av privata såväl som offentliga aktörer.