Köpekontrakt
Köpekontrakt är det bindande köpeavtalet när en fastighet säljs i Sverige. Det är dokumentet som fastställer köpeskilling, tillträdesdag och eventuella villkor, och som säljare och köpare skriver under vid kontraktsmötet, oftast tillsammans med mäklaren.
Reglerna för vad som gör ett fastighetsköp giltigt finns i jordabalken 4 kap. 1 §. Kontraktet måste vara skriftligt, undertecknat av både säljare och köpare, ange vilken fastighet köpet gäller, ange köpeskillingen och innehålla säljarens förklaring om att fastigheten överlåts till köparen. Saknas ett av dessa fem moment är avtalet ogiltigt, inte bara bristfälligt, och en muntlig tilläggsöverenskommelse om samma köp har ingen rättsverkan vid sidan av det skriftliga.
Det svenska systemet använder två dokument där Norge använder ett. Köpekontraktet är det bindande avtalet som ingås först, ofta med handpenning betald samtidigt. Köpebrevet kommer senare, när köparen har betalat hela köpeskillingen, och fungerar som ett kvitto på att betalningen är slutförd. Det är köpebrevet, inte köpekontraktet, som är den fångeshandling köparen bifogar ansökan om lagfart hos Lantmäteriet. Skälet är att köpekontraktet ofta innehåller villkor och uppgifter som parterna inte vill offentliggöra, medan dokument som skickas till Lantmäteriet blir offentligt tillgängliga genom fastighetsregistret.
Kontraktet innehåller ofta ett svävarvillkor, ett uppskjutande villkor som gör köpet beroende av något som ännu inte är klart, oftast att köparen får lånelöfte inom en avtalad tid. Enligt jordabalken 4 kap. 4 § kan ett sådant villkor inte gälla längre än två år från kontraktsdagen. Avtalas en längre tid faller hela köpet, inte bara villkoret. Uppfylls inte villkoret inom tiden går köpet tillbaka: säljaren behåller fastigheten och köparen får tillbaka handpenningen.
Den norska motsvarigheten är kjøpekontrakten i kombination med skjøtet, men jämförelsen bryter samman på en punkt. En norsk kjøpekontrakt är ett privat avtal mellan parterna och tinglyses aldrig, det vill säga registreras aldrig offentligt. Det är skjøtet ensamt som överför hjemmelen och tinglyses i grunnboken, oftast samtidigt med att uppgörelsen sker via mäklarens klientkonto. Sverige använder i stället två dokument efter varandra, där det andra, köpebrevet, både bekräftar slutförd betalning och öppnar för ansökan om lagfart. Norge har ingen motsvarande tvåstegsprocess mellan kontrakt och överföring av hjemmel.
En bostadsrätt säljs inte med köpekontrakt i denna betydelse. Överlåtelsen följer bostadsrättslagen, inte jordabalken, och ger aldrig lagfart, eftersom det är andelen i föreningen som byter ägare, inte en fastighet.
Är en mäklare inblandad är denne skyldig att upprätta och gå igenom kontraktshandlingarna med båda parter vid ett personligt möte, om inte parterna har avtalat något annat. Vid privat försäljning utan mäklare gäller samma formkrav i jordabalken, bara utan denna kvalitetssäkring. Tills vidare kan köpekontraktet inte heller signeras elektroniskt: jordabalken 4 kap. 1 § kräver underskrift på papper, till skillnad från det norska skjøtet, som har kunnat tinglyses elektroniskt för professionella aktörer sedan 2017.
Från Placepoints ordbok: Köpekontrakt
Mer information: jordabalken 4 kap., FMI: Kontraktsskrivning, Lantmäteriet: Ansökan vid köp
Engelska: Purchase contract, the first of two documents in a Swedish property sale (Swedish-specific).



