Tomträtt
Tomträtt är en varaktig nyttjanderätt till en fastighet mot en årlig avgift, avgälden, utan att nyttjaren äger marken. Byggnaden på tomten äger tomträttshavaren fullt ut, och rätten kan pantsättas och säljas precis som en vanlig fastighet.
Rätten regleras i jordabalken 13 kap. Enligt 2 § kan tomträtt bara upplåtas i en fastighet som tillhör staten eller en kommun, eller undantagsvis, med regeringens medgivande, en stiftelse. I praktiken är ordningen nästan uteslutande kommunal: det är kommunen som håller marken och tar in avgälden, oftast på bostadstomter i tätbebyggda områden där kommunen aldrig velat sälja själva marken. Enligt 6 § får avtalet inte inskränka tomträttshavarens rätt att överlåta tomträtten eller pantsätta den, vilket gör tomträtt lika omsättningsbar och belåningsbar som en ägd fastighet, bara utan marken.
Avgälden löper i fasta avgäldsperioder, normalt 10 år enligt 13 kap. 10 §, om inte en längre period har avtalats. Det är här det kan bli kännbart: enligt 11 § kan var och en av parterna, under näst sista året av löpande period, begära att avgälden omprövas utifrån markvärdet vid omprövningstillfället, inte utifrån värdet när avtalet ingicks. En kraftig prisuppgång på marknaden i en storstad kan därmed ge en plötslig och stor höjning av den årliga avgiften vid nästa periodskifte, utan att tomträttshavaren har haft något inflytande över det underliggande markpriset.
Om fastighetsägaren, alltså kommunen, säger upp avtalet gäller egna uppsägningsperioder enligt 14 §: normalt 60 år för den första perioden och därefter 40 år, eller ned till minst 20 år om tomten används till annat än bostadsbebyggelse. Själva uppsägningen måste ske minst två år, men inte tidigare än fem år, före periodens utgång (15 §), och tomträttshavaren kan klandra uppsägningen inom tre månader om hen anser att det inte finns grund för den (16 §). Vid en giltig uppsägning är kommunen enligt 17 § skyldig att lösa in byggnaden till fullt värde, som om tomträtten fortsatt oförändrad med samma ändamål och föreskrifter, och tvist om lösensumman går till domstol inom ett år efter att uppsägningen har antecknats i fastighetsregistrets inskrivningsdel (18 §).
Det är här den viktigaste skillnaden mot norsk tomtefeste och festetomt ligger: den norska festaren har en lagstadgad inlösenrätt som låter festaren kräva att få köpa tomten av markägaren. Den svenska tomträttshavaren har inget sådant krav gentemot kommunen, och kan själv aldrig säga upp avtalet (13 §), bara överlåta eller pantsätta det vidare. Inlösenplikten går åt motsatt håll: det är kommunen som måste lösa in byggnaden om den själv säger upp avtalet, inte tomträttshavaren som kan kräva att ta över marken. En annan skillnad är vem som äger marken från början: norsk festetomt kan ligga på privat mark, medan en svensk tomträtt enligt 13 kap. 2 § nästan alltid ligger på kommunal (eller statlig) mark.
Från Placepoints ordbok: Tomträtt
Mer information: Riksdagen: Jordabalk (1970:994), 13 kap., Lantmäteriet: Frågor om lagfart, tomträtt, inteckning, Boverket: Tomter, PBL kunskapsbanken
Engelska: Site leasehold (Swedish-specific: a perpetual, mortgageable and tradeable right to use municipally owned land against an annual ground rent).