Ränteswap
En ränteswap, även kallad räntebytesavtal, är ett avtal mellan två parter om att byta räntevillkor på ett avtalat nominellt kapitalbelopp under en bestämd tidsperiod. Den ena parten betalar fast ränta och den andra betalar rörlig ränta till varandra, så att en låntagare med ett rörligt lån i banken i praktiken kan låsa räntekostnaden utan att byta själva lånet. Syftet är förutsägbara finansiella kostnader.
Ränteswap är ett OTC-derivat (over-the-counter), och kapitalbeloppet växlas inte; det är bara skillnaden mellan rörlig och fast ränta som betalas mellan parterna på fasta avräkningsdatum. Den rörliga räntan knyts vanligen till en referensränta som NOWA, eller tidigare NIBOR. För aktörer inom kommersiella fastigheter är ränteswap ett centralt verktyg för att säkra en förutsägbar räntekostnad på låneportföljen, och det används ofta i kombination med rörliga banklån för att låsa en del av exponeringen.
Marknadsvärdet varierar med räntekurvan. När marknadsräntan faller efter att avtalet ingåtts får den som betalar fast ränta ett negativt värde på swappen, och omvänt vid räntehöjning. Vid förtidig inlösen måste detta marknadsvärde regleras, och det kan slå åt båda hållen. Redovisningsmässigt följer ränteswappar IFRS 9 och värderas till verkligt värde via resultatet, om inte företaget tillämpar säkringsredovisning där värdeförändringar förs mot eget kapital (OCI) till dess att den säkrade posten påverkar resultatet.
Finanstilsynet reglerar bankernas derivathandel och har de senaste åren skärpt marginalkraven för icke-clearade OTC-derivat enligt EMIR-regelverket. Det skiljer ränteswappen från ett lån med fast ränta, där banken bär ränte- och refinansieringsrisken och låntagaren betalar ett pris för det inbakat i räntemarginalen. I en ränteswap är låntagaren själv part i derivatkontraktet och måste hantera löpande värdering, säkerheter och motpartsrisk.
Från Placepoints ordbok: Ränteswap
Mer information: Store norske leksikon: swap, Norges Bank: NOWA, Finanstilsynet
Engelska: Interest-rate swap.