Kommunplan
Kommunplanen är kommunens övergripande styrdokument. Den pekar ut den långsiktiga utvecklingen och lägger ramar för hur och var utveckling ska ske, och är därför det första dokumentet du bör kontrollera när du bedömer en fastighet för utveckling. Hjemmelen, det rättsliga stödet, ligger i plan- og bygningsloven kapitel 11, och planen antas av kommunestyret (kommunfullmäktige). Beslutet kan inte överklagas, men berörda fackmyndigheter kan lämna innsigelse, en formell invändning, före beslut.
Kommunplanen består av två huvuddelar:
- Samfunnsdelen, samhällsdelen, tar ställning till långsiktiga utmaningar, mål och strategier för kommunen som helhet: befolkningstillväxt, klimat, hälsa, levnadsvillkor, näringsutveckling. Den är vägledande, inte rättsligt bindande.
- Arealdelen, markanvändningsdelen, är den som utvecklare bryr sig mest om: en plankarta med tillhörande bestämmelser och riktlinjer som visar huvuddragen i hur kommunens ytor ska användas. Arealdelen är rättsligt bindande för ny utbyggnad och nya åtgärder, och den styr vilka detaljplaner som kan antas under den.
Plankartan i arealdelen bygger på en standarduppsättning arealformål, markanvändningsändamål, enligt plan- og bygningsloven § 11-7: bebyggelse og anlegg (B), samferdselsanlegg og teknisk infrastruktur (S), grønnstruktur (G), forsvar (F), landbruks-, natur- og friluftsområder (LNF), samt bruk og vern av sjø og vassdrag. Varje ändamål är färgkodat enligt kart- og planforskriften. LNF-arealer får som huvudregel inte byggas ut med bostäder eller næringsbygg, kommersiella byggnader, utan en ny detaljplan eller dispensasjon. LNF-spredt-bebyggelse (LNFR-areal) är en hybrid som tillåter viss spridd bebyggelse inom tydliga ramar.
Ovanpå arealformålene lägger planen hensynssoner, hänsynszoner, för fara, skydd, infrastruktur och gemensam planering, samt rekkefølgebestemmelser som styr i vilken ordning olika åtgärder måste komma. Bestämmelserna till kommuneplanens arealdel kan också ställa krav på utbyggingsavtaler, utbyggnadsavtal, parkeringstäckning och minimikrav på universell utforming, tillgänglighet för alla.
Kommunplanen revideras normalt varje fjärde år i takt med kommunestyreperioden genom planstrategi, men själva planperioden sträcker sig ofta 10 till 12 år framåt. Många kommuner använder också kommunedelplaner för konkreta teman eller geografiska områden (sentrumsplan, kystsoneplan, klimaplan, grønnstrukturplan), som är likvärdiga med kommuneplanens arealdel inom sitt tillämpningsområde. Detaljplaner under arealdelen måste följa dess ändamål och hensynssoner, annars måste de behandlas som planändringar eller dispensasjoner. Innsigelse från Statsforvalteren, Statens vegvesen, NVE, Riksantikvaren eller andra statliga och regionala organ kan stoppa antagandet av arealdelen till dess att invändningen är löst genom medling.
Statlige planretningslinjer och statlige arealplaner går före kommunplanen där de gäller. Exempel är strandsonen, 100-metersbältet, och markagrensen. Regional plan är ett samordningsverktyg mellan flera kommuner som kommunplanen ska förhålla sig till.
I Placepoint visas kommuneplanens arealdel som kartlager över hela kommunen, med arealformål, hensynssoner och bestämmelser tillgängliga direkt i kartan. Färgerna på arealformålene förklaras i detaljplanslegenden.
Så visas datamängden i kartan
Datamängden ingår i kartlagret Fastighet som Kommunplaner:

Från Placepoints ordlista: Kommunplan
Mer information: Lovdata: Plan- og bygningsloven kapitel 11, Regjeringen: kommuneplanens arealdel, Lovdata: Kart- og planforskriften, Store norske leksikon: kommuneplan
Engelska: Municipal master plan (enligt Plan- og bygningsloven).



